Kemiskt sött – sötningsresan (del 4 av 6)

För mycket energi i förhållande till sötma är ett av många problem hos de alternativ till vanligt socker som vi hittills har tittat på längs vår sötningsresa. Lösningen är förstås ett sötningsmedel som ger mycket sötma men lite eller ingen energi. Och sådana har kemister lyckats framställa många av. I den fjärde av sex artiklar om vår sötningsresa, är det dags för artificiella sötningsmedel.

Vi är halvvägs på vår sötningsresa. Utmed vägen har vi tittat på sockerarter, sockeralkoholer och höggradigt processade bulksötningsmedel. Ingenstans har vi hittat ett riktigt bra alternativ till socker. Det är dags att inse att lösningen inte finns bland sötningsmedel med ungefär samma sötma och volym som socker. Vi måste ändra riktning för vår färd, och ge oss in på de högintensiva sötningsmedlens territorium. Första anhalten blir hos de artificiella.

Högintensiva sötningsmedel

Socker, sockeralkoholer och höggradigt processade bulksötningsmedel är energigivande sötningsmedel. Att de ger energi är källan till de problem vi har med dem.

Egentligen är inte energin i sig ett problem. Kruxet är att energigivande sötningsmedel innehåller för mycket energi i förhållande till den sötma vi vill ha.

Vad vi behöver är sötningsmedel som bidrar med ingen eller försumbar energi i förhållande till den sötma vi vill ha. Sådana kallas icke-energigivande sötningsmedel.

Icke-energigivande sötningsmedel kallas också för högintensiva sötningsmedel (HIS) eftersom deras sötma upplevs som mycket intensivare än sockrets vid samma mängd.

Artificiella sötningmedel

Den mest välbekanta och utforskade gruppen av högintensiva sötningsmedel är de syntetiskt framställda som kallas för artificiella sötningsmedel. De är helt konstgjorda, och har ingen motsvarighet i naturen, men är ändå (ö)kända för de flesta konsumenter.

Acesulfam K (E 950) kallas också acesulfamkalium och är 130–200 gånger sötare än vanligt socker. Det framställs av acetoacetat och kalium. Acesulfam K fungerar också som smakförstärkare, och används bland annat för att förstärka sötman hos aspartam, cyklamat och sukralos.

Aspartam (E 951) är cirka 200 gånger sötare än vanligt socker. Det framställs av de naturligt förekommande aminosyrorna asparaginsyra och fenylalanin. Livsmedel som innehåller aspartam måste märkas med uppgiften ”innehåller en fenylalaninkälla”.

Cyklamater (E 952) kallas kalciumcyklamat, kaliumcyklamat och natriumcyklamat som är cirka 30 gånger sötare än vanligt socker. De är salter framställda ut cyklaminsyra, som i sin tur framställas genom en reaktion mellan cyklohexylamin och klorsulfonsyra.

Sackarin (E 954) är samlingsnamn för kalciumsackarinat och natriumsackarinat som är cirka 400 gånger sötare än vanligt socker. Det är natrium- eller kaliumsalter av o-benzosulfimid. Sackarin har en metallisk och besk eftersmak, som ofta maskeras med andra sötningsmedel.

Sukralos (E 955) kallas också trikloragalactosukros och är 500–600 gånger sötare än vanligt socker. Det framställs ur vanligt socker genom att byta ut tre syre-väte-par mot kloratomer.

Neohesperidin DC (E 959), som också kallas också neohesperidindihydrochalkon vilket ofta förkortas till NHDC, är 3 000 gånger sötare än vanligt socker. Den framställs kemiskt ur bitterämnet neohesperidin som finns i citrusfrukter. Den används sällan som enda sötningsmedel; sötman upplevs först efter några sekunder och ger en mentol-lakritsliknande eftersmak.

Neotam (E 961) är 7 000–13 000 gånger sötare än vanligt socker. Det framställs syntetiskt genom en kemisk reaktion av aspartam och andra kemiska ämnen.

Aspartam-acesulfamsalt (E 962) är cirka 350 gånger sötare än vanligt socker. Det är ett salt som består av acesulfam K (E 950) och aspartam (E 951) med kalium avlägsnat. I kroppen bryts det ned till acesulfam K och aspartam. Livsmedel som innehåller aspartam-acesulfamsalt måste märkas med uppgiften ”innehåller en fenylalaninkälla”.

Advantam (E 969) är cirka 20 000 gånger sötare än vanligt socker. Det framställs syntetiskt från isovanillin och aspartam (E 951).

Artificiella sötningsmedel och deras sötma relativt vanligt socker, glykemiskt index (GI) med vitt bröd som referens och energiinnehåll.
Artificiella sötningsmedelSötmaGIEnergi
Acesulfam K (E 950)130–200 ×00 kcal/g
Aspartam (E 951)200 ×00 kcal/g*
Cyklamater (E 952)30 ×00 kcal/g
Sackarin (E 954)400 ×00 kcal/g
Sukralos (E 955)500–600 ×00 kcal/g
Neohesperidin DC (E 959)3 000 ×00 kcal/g
Neotam (E 961)7 000–13 000 ×00 kcal/g
Aspartam-acesulfamsalt (E 962)350 ×00 kcal/g
Advantam (E 969)20 000 ×00 kcal/g
* Innehåller energi men bidrar med försumbart lite på grund av så lite behövs för att ge sötma.

Inga höjdare

De artificiella sötningsmedel som vi har stött på ovan bedöms av den Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) vara tillräckligt säkra för att användas i livsmedel. Men det finns några frågetecken här och där:

  • Cyklamater förbjöds i USA 1969, eftersom man misstänkte att ämnet kunde ha cancerframkallande egenskaper.
  • Sackarin är förbjudet i vissa länder eftersom det misstänks vara giftigt.
  • Sukralos är en klororganisk förening som till huvuddelen passerar kroppen, genom vattenreningsverk och ut i naturen där det bryts ned mycket långsamt.
  • Aspartam bryts ned i kroppen till bland annat fenylalanin, som i sin tur bryts ned till tyrosin hos de flesta människor. Men hos människor med den medfödda sjukdomen fenylketonuri, bryts fenylalanin inte ned, utan koncentreras i blodet. Det leder till hjärnskador.
  • Aspartam-acesulfamsalt innehåller aspartam och är därför också en källa till fenylalanin.

Utöver dessa frågetecken finns många larmrapporter och påståenden som saknar mer eller mindre faktagrund, men som ändå cirkulerar i det allmänna medvetna och då och då slås upp stort av dagspress och populärtidskrifter.

Dessa orosmoln, tillsammans med en allmän avoghet till att stoppa i sig kemiskt framställda ämnen, gör artificiella sötningsmedel till ett dåligt val för livsmedelsföretag som vill uppfattas ta hänsyn till miljö och värna om konsumenters hälsa.

Så vad har vi kvar…?

I nästa artikel fortsätter sötningsresan längre in på de högintensiva sötningsmedlens territorium. Vi kommer till sötningmedel med rötter i naturen.

Text: Thomas Barregren

Arkiv